mariaablom

Jag kan bara säga att jag vill inte vara här längre, jag vill slippa ifrån allt och bara sova. Det är ungefär vad jag gör varje ledig sekund också.

Idag och igår har varit helvetiska dagar och allt änns bara som en mardröm.
Igår var det polisen som ringde, och det gick inte många timmar förren alla trodde jag var en vandaliserare av bilar och fastigheter, men så är inte fallet vill jag bara göra er förstådda om. Om jag säger att det var lindrigt då kanske ni förstår vad jag menar.
Idag var det först hunden som gick igenom en vak, och ni kan ju tänka er en pytte liten Chihuahua ner i iskallt vatten och inte tar sig upp. Sen var jag så slut så jag gick och la mig och när jag vaknar får jag veta att en nära släkting har dött. En som stod oss alla väldigt kärt om hjärtat och någon jag kommer sakna väldigt mycket.

Jag kommer ihåg när Sara och jag, för många år sen var i Nordsjö och klättrade på stenen, satt och väntade på bilarna som skulle komma så vi fick grindslantar och uppträdde för alla i  vardagsrummet, nu låter det som att vi är otroligt gamla men att vi gjorde det var nog mycket för att vi hört våra mammor gjort det tillsammans men lika roligt för det var det. Jag kommer ihåg att blev vi hungriga så var det bara att springa till det mintgröna huset så blev man mer än väl mottagen av Ingrid. När inte Sara var där berättade hon om Sara och hennes kusiner och skojjade alltid och var så glad och så otroligt snäll mot en. Därför blev jag nog rätt så besviken när hon en sommar sålde detta mintgröna hus i Nordsjö, nu förstår jag ju varför men det kändes bara så tomt och det gör det fortfarande.
Det är helt ofattbart att Ingrid, den pigga och glada inte längre finns här och jag vet inte vad jag ska skriva för att göra rättvisa på hur mycket hon betyder för alla oss i familjen och hur mycket jag kommer sakna henne.
Jag hör hennes mysiga dialekt i huvudet och minns allt det roliga, som jag aldrig kommer glömma.
Mina tankar går till Titti och Sara♥