mariaablom

Idag har jag tagit det lugnt, känner mej inte så bra idag heller men iallafall bättre.
Släpade mig upp till Ström med mamma för att köpa en födelsedags present till pappa!
Dans på folkan ikväll men det struntar jag i, men blev ganska sugen när Elin.F frågade om jag inte skulle med på den men orkar inte, sen vet jag inte om nån mer än henne som ska dit heller.
Känns inte som jag är så uppd. på vad som händer i Strömsund längre och vet inte om jag varken vill eller har något intresse av det heller för som jag ser det nu så är det bara ett ställe jag är på för att invänta studenten!
Tråkigt men sant men här finns det inget för mig längre men men kanske kommer folk som får mig att inse motsatsen just nu är det Malin, utan dig så hade jag nog varit några tusen mil härifrån haha och såklart så var det pga min familj också. Konstigt oftast så brukar man få hem längtan efter att ha varit borta så länge som jag har eller folk får det ofta för mindre. Men jag får precis tvärtom: Hemma bra men borta bäst!


Kan man älska någon man aldrig fick träffa?
Kan man älska någon man träffade för en kort sekund?
Kan man älska någon man egentligen hatar?
Kan man ge upp allt för nån man inte ens känner och lämna allt man någonsin haft?